Utsläckandet av elden, tändandet av flamman

”Enlightment is the ego´s ultimate disappointment” hör jag Ram Dass säga. En av många one-liners som antingen låter komiska eller förödande sanna för oss, beroende på var vi befinner oss på vår resa. Vi rör oss tillsammans med begrepp som är så storartade att vi skulle tappa andan och falla rakt in i Madya, utrymmet emellan, om vi för ett ögonblick helt förstod deras innebörd.

Vi anar, men är märkligt oförberedda på hur mycket vi är tvungna att ge upp under resans gång. Och att det är en stor sorg att lägga ifrån oss det vi trodde vi var och hade; identitet såväl som bindande kunskap. Visst kan vi spela med säkra kort och använda det vi funnit på vägen för att lyckas i våra mindre cirklar. Men om vi vill sväva högt ovanför cirklarna obundna, och samtidigt genomsyra dem alla med sötman av vår kärlek så krävs det stora offret. Men vad är det för offer Kali kräver, vad är det för en välsignelse hon utdelar genom sitt snabba svärd?

Rumi skriver:

You fear losing a certain eminent position, You hope to gain something from that, but it comes from elsewhere. Existence does this switching trick, giving you hope from one source, then satisfaction from another. It keeps you bewildered and wondering, and lets your trust in the unseen grow.  I dont know whether the union I want will come through my effort, or my giving up effort, or from something completely separate from anything I do or don´t do.  I wait and fidget and flop about as a decapitated chicken does, knowing that the vital spirit will have to escape this body eventually, somehow! This desire will find an opening.

Den buddhistiska traditionen talar om tillståndet av hopplöshet, sufisterna talar om det brustna hjärtat, de kristna mystikerna själens mörka natt. Den yogiska traditionen, främst Bhagavad-Gita talar om obundenhet och den paradoxala rätten till vår handling men inte utkomsten av handlingen.  Men genom allt mindre spirituell ambition, allt sprucknare hjärta, allt mörkare nätter och allt rikare frihet uppstår en annan, ny bindning. Den som får älskaren att dansa i cirklar, barnet att klamra sig fast vid modern, poeten att skriva ”The water of life is here, I´m drinking it. But I had to come this long way to know it.” Kali är inte den som blidkas lätt. Men den som urskiljer hennes viskning hör” – Tror du att du förlorar på det här….Du vinner….”