Som lärare

Jag är i djup längtan efter frihet och lycka. Det är det som får mig att praktisera yoga varje dag. Att bakom all annan ytligare längtan som bebor mig och alla försök att tillfredsställa densamma så igenkänner jag samma kärna, samma strävan. Allt jag gör, allt vi gör, gör vi för att bli lyckligare.  Men fungerar det?

Löftet delar av den tradition vi kallar Tantra ger är att den där saken vi söker, som vi ofta inte ens kan sätta ord på men som vi anar kommer tillfredsställa oss permanent, är möjlig att nå från den plats och genom den upplevelse som du har precis just nu. Vilket inte innebär att vägledning och ansträngning inte är nödvändig. Hur går vi från vår vardagliga upplevelse av att leva på ytan av livet till en rikare upplevelse av absolut skönhet, frihet och kanske till och med helighet?

Personligen söker jag hela tiden kontakpunkter, saker som påminner mig om vad jag egentligen vill ägna mitt dyrbara liv åt, som kallar mig mot mitt hjärtas sanning och verkligen berör mig. Mina barn berör mig, liksom dans och poesi och blommande växter och all typ av genuinitet och givande av sig själv. Min yogapraxis berör mig. Och när mina elever rör sig från en ärlig plats gör det mig så entusiastisk att jag knappt kan hålla samman mig själv.

Jag har avancerade studier i religionsvetenskap och litteraturvetenskap med mig sedan tidigare men det är arbetet som yogalärare som kallar mig och där jag upplever att jag kan påverka min omgivning på ett tydligt, meningsfullt och positivt vis.  Jag har undervisat yoga i Göteborg i närmare 15 år, och under den tiden har mina klasser inspirerats av anusara, vinyasa, ashtanga och flertalet andra kontemporära och klassiska yogaformer. Numera undviker jag etiketter men fortsätter att utforska min egen och andras rörelse/ stillhet och konsekvenserna av densamma. Det upphör aldrig att fascinera mig.

Till mina mest betydande lärare räknar jag Sally Kempton, Jonathan Monks, Tara Judelle, Sianna Sherman, Richard Freeman och Daniel Odier.