Materialistisk yoga och Spirituell eskapism

På den här vägen framstår det ordinära som extraordinärt och det extraordinära som ordinärt, säger många av de som vandrat på yogans och andra mystiska traditioner smala, vindlande stigar. På den här vägen framstår det som tidigare alls inte förundrat oss som ett mirakel. Vi ser med nya ögon, känner med förfinade sinnesinstrument. Världen griper oss i varje uppmärksamt ögonblick, och får oss att vilja ge gensvar, likt en katt som gnider huvudet, sedan sidokroppen och sist svansen mot en vägg, bara för att njuta erfarandet av taktil respons över hela sitt varande. Samtidigt blir delar av verkligheten vi aldrig föreställt oss kunna kommunicera med en del av vardagen. Synkronicitet, visioner, bönesvar.

Det här är den kombination av världsförankring och samröre med det subtila som en praktik innebär. För yoga, i tantrisk tradition är varken materiell eller spirituell, utan båda de sakerna. Det är gamla nyheter att vi finner en urvattnad, för att inte säga vingklippt yoga på gym och dessvärre även i många yoga-studios. Men är den en större fiende än mer exkluderande yoga-former som framhåller det andliga på bekostnad av det värdsliga, som vore vi på väg? Som om gräset alltid vore grönare strax utom räckhåll?

Vad händer med vår värld när vi alltid är på väg bort, när vi alltid söker utveckling, alltid strävar vidare, mot nästa upptäckt. Så lämnar vi enkelt jorden bakom oss. Och känner inte värdet av det som håller oss kvar, ber oss att dröja.

Må vi kontinuerligt vakna och förundras i och genom det cykliska mirakel som är vardagens rytmiska rörelser, må vi kontinuerligt finna vila och tillit  i den kreativa lekfullhet varmed verkligheten spinner sin oförutsägbara väv. Sri Ma.