Making the Darkness Conscious

Vi lever i en väldigt speciell och utmanade tid på många sätt. Och det är en utmanande tid att vara yogalärare, att göra det till sitt arbete att avtäcka kunskapen om själens odödlighet. Medans allt fler praktiserar yoga verkar allt färre nå ett tillstånd av yoga. Få går hela vägen utan låter sig nöjas med att stanna på ytan. Där rör vi oss bekvämt inom gränserna för våra comfort zones, de platser i oss som redan är ”upplysta”, belysta, och roar oss med att sätta intentioner för världsliga mål eller visualiserar det som ännu inte är oss givet. Men som Carl Ljung sa ”One does not become enlightened by imagining figures of light but by making the darkness conscious”. Sanningen i den meningen överväldigar mig. Jag tystnar och i den potenta tystnaden, i ödmjukheten över att ha så långt kvar, sker öppningen. Den kristna mystikern Theresa av Avila skrev ”What a farse it is! Here are we with a thousand obstacles, drawbacks and imperfections within ourselves, our virtues so newly born that they scarcely have strenght to act yet we are not ashamed to expect sweetness in prayer and to complain of feeling dryness”

Vi förväntar oss alltmer snabba belöningar, på alla nivåer av våra liv, så även i vår spirituella praxis. Vi vill genast se resultatet i  någon form av framgång eller bekräftelse, en spegling av hur rätt vi gör, hur fantastiska vi är. Och däri finns en verklig potentiell fallgrop, eftersom ju mer vi praktiserar yoga, ju  mer vi mediterar och börjar identifiera oss med vårt högre själv, vårt vackraste innersta, så kan vi också missta det lilla för det stora. Vårt ego, det lilla självet, så att säga kidnappar hela den spirituella praxisen och förväxlar sig själv med Självet, det eviga , det gudomliga. Vi slutar tro att vi som individer behöver förbättring eftersom vi i grunden redan är fullkomliga och älskade. Det kallas för spirituell inflation inom den sufiska traditionen och vi undkommer det genom fast förankring på jorden, i våra relationer där vi hela tiden blir påminda om vår mänsklighet och hur oändligt svårt det är att hålla fram sina mörka platser och säga ”-Här, kan du älska det här”. För jag är odödlig själ, men jag är också människa, med alla mina sår, med alla de sår jag orsakat andra, med all min skönhet och med all min vilja att belysa mitt mörker.