Undervisning

Jag älskar att praktisera och undervisa asana och ser mitt förkroppsligande som en fantastisk möjlighet att uppleva, agera och älska. Men jag tror att vår nutida fixering vid yogapositioner och kropparna som utför dem är både skadlig för våra själsliga liv och förringande av vad både en mänsklig inkarnation och de yogiska traditionerna har att erbjuda. Vi måste minnas att asanas traditionellt är positioner som uppstår spontant ur meditativa tillstånd. Och om vi istället vill vända processen, och försöka framkalla ett meditativt tillstånd genom att utför asanas, så måste det ska på ett vis där vi sätter det energimässiga arbetet (flyttandet av prana) och kopplingen till jorden under oss och himlen ovanför oss framför aerobics-liknande utföranden, där målet är ett annat.

Yoga betyder förening, hör vi ofta. Vi fortsätter att fråga oss förening mellan vad och vem ? En simplifierad uttolkning säger mellan sinne och kropp utan att fördjupa sig i vad det skulle innebära. Andra säger förening med det gudomliga, det för oss okända men älskade. Att tala om Gud blir allt komplexare i vårt sekulariserade samhälle. Ändå bär vi alla en inneboende potential att känna förundran, vördnad, längtan. Vad speglar den sig i ?

Inom de yogiska/tantriska traditionerna finns en skatt av texter, tekniker och metoder jag upplever som inte bara viktiga, utan verkligt hjälpfulla på vägen mot det som redan är men måste avtäckas för att upplevas, upplevas för att avtäckas. Det är från den skatten jag undervisar.