Kreativitet, receptivitet och dharma

Traditionen har ett namn för den kraft inom oss och kring oss, som är ren kreativitet, vältalighet, förfining och urskiljningsförmåga. Hon kallas Saraswati– den som flödar eller ”the one who bestows the essence of self” och hon är känd för att vara krävande, närmast perfektionistisk. Ingen uppgift är för utmanande för henne, ingen tidsperiod tröttar ut henne, hennes uppmärksamhet är fullkomlig; hon lämnar inget arbete halvfärdigt.

Om henne skriver Sri Aurobindo: ”Always she holds in her nature and can give to those she has chosen the intimate and precise knowledge, the subtlety and the patience, the accuracy of intuitive mind and conscious hand and discerning eye of the perfect worker…Moulding and remoulding she labours each part till it has attained its true form, is put in its exakt place in the whole and fullfils its precise purpose”

Hennes uttryck är ett av uppmanande allvarsamhet, hon är klädd i enkelhet och strålar likt månljus. Poeten talar om henne som intelligens, intelligens, intelligens. Och vi upplever henne genom lyssnande. Agerandet- skapandet, som följer av lyssnandet är vår gåva tillbaka till henne.

May Saraswati, the goddess of learning, who is pale like a garland of kunda flowers, the moon and the frost, who is dressed in white, whose hands are occupied in playing the lute, and who is seated on a white lotus, who is always adored by the gods Brahma, Vishnu and Shiva, protect me by completely removing the dullness of my intellect