Ardhanarishvara och det radikala med dualistisk non-dualism:)

I den tantriska traditionen finner vi bilder av Ardhanarishvara– the half woman-Lord, som innefattar Shiva och hans gemål Parvati delandes en och samma kropp (eller ryggrad om vi så vill). Förutom att bilden rymmer sin egen mystiska skönhet (den perfekta balansen mellan feminin och maskulin energi som alla sadhakas eftersträvar) pekar den även mot ett radikalt anspråk som skiljer tantra från andra indiska filosofiska traditioner som samkhya eller advaita vedanta, nämligen övertygelsen att verkligheten består av ett helig förening mellan det som dansar (Shakti) och det som betraktar (Shiva) och att befrielse uppnås genom igenkänning (pratyabhijna) av densamma i alla ting.

I många spirituella traditioner presenteras vägen mot upplysning som en hjältens ensamma väg, där han (för det är ofta en han) undan för undan ger upp sin bindning till omvärlden (kanske till och  med upplever den som en illusion, drömlik och utan verklig substans genom sin föränderlighet) tills han slutligen når en plats av fullständig autonomi. Denna plats, som ibland beskrivs som shunya (tomhet)  är platsen där alla våra fasta punkter, alla våra koncept, all vår tanke på permanens har övergetts eller löst upp sig själva. Om vi tror att det här är verklighetens fundamentala natur, eller målet för spirituell praxis så riskerar vi att dröja oss där och missar därigenom den naturliga följden (återsvängningen); insikten om att verkligheten inte är tom, utan full av energi (Shakti) och medvetande (Shiva).

Som den kontemporära läraren Shambhavi Sarasvati uttrycker det: Emptiness is an experience. Fullness is the state of the Creation.

Att Shiva, själva urtypen för den världsfrånvända, självtillräckliga asketen, väljer att vara i relation, till och med behöver det är i sig ett radikalt sätt att mytologiskt och ikonografiskt beskriva skiftet i tanke kring vad upplysning består i och hur vi bör förhålla oss till vår omvärld (och vår inre värld). Medvetande och energi är aldrig separerade, och ändå framstår det så, eftersom de som är ett väljer att vara två; för glädjen i konversationen, skapelsen, som uppstår. Det här är vad vi kallar Bhedabheda (dualnondual) och det är själva grunden till en fördjupad förståelse av tantra.